This autumn semester at SALT offers three prestigious lectures on the theme Antiquity and Its Legacy. First to visit are Charles Martindale who will give a lecture on Milton and his way to use classical Latin and Elizabeth Prettejohn who will lecture on Phidias and the Artists. Welcome tomorrow to the lecture of Prettejohn at 10 am in 7-0042, a seminar in the afternoon 1 pm and on Wednesday in the same venue Martindale’s lecture at 2 pm. The latter will be followed by a mingle event at the department of art history hosted by SALT to which all participants are very welcome.
EU-funding for security research
The theme engages in particular energy security in relation to geo-political issues as well as sustainability, attitude and habits.
New types offences in a globalised world, environmental crimes, how to counteract and discourage since the criminals are becoming more organised. Harmonisation in Europe as to policies. Mapping of organised crime, spreading of knowledge and information. Common rules need to be investigated. Penalties – what works, what not. One needs to deal with this comprehensively.
EU’s foreign policy and human rights issues. Violations occur both in democracies and non-democracies, mapping their character and how to avoid. Social, economic factors. Protection against terrorism. The role of organisations. Globalisation effects. The economic gaps, why are they growing and how can that be avoided?
Potential scenarios for countries in a democratisation process such as now is occurring in the Middle-East is in high demand from the EU.
Calls for collaborative research EU theme 8 Framework Programme
A summary of the goals themes will be published at a later moment.
The Commission does not want a guarantee of what impact the project WILL have, it wants you to give a vision of how the project MAY impact society. Important to include the stakeholders, for instance through reference groups, information meetings, social events etc. throughout the project to create a sense of credibility. Swedes tend to be cautious compared to other Europeans in their visionary work. Beef up in this area is the advice given, don’t be shy when you make your claims.
If it feels too daunting to participate as coordinator, ask for help of the EU-support to discover existing consortiums where you might be included.
Funded by EU – a guided tour by the EU-coordinators
Today’s introductors of EU-funding are Gustav Sigeman and Anna Eriksson-Trenter. The different parts of the day will end up in separate blogposts. Anna began by giving a brief background to the Seventh research program.
Funding of multi annual research.
Prestigious – good for the CV.
An applicant may be a Coordinator or a Participant. An economic benefit being a Coordinator. The scholar is at the centre. It’s best to have an existing network, by it is possible to search for partners and projects in a database.
Support from the university: coordinators, economy and legal issues. The scholar can receive help with the whole chain. The coordinator can help out by writing general parts if the application. If you receive funding the coordinators will help you set it up. After the project they help you with report.
This is the most extensive FP so far offered.
Four areas: cooperation, ideas, people and capacities.
In Cooperation there are ten preferred broad themes. The 8th is explicitly aimed at social science and the humanities. Secure and inclusive societies. This theme has limited funding compared with the others. Nothing prevents you from applying from the others.
Areas: Growth, employment and competitiveness etc (komplettera från hemsidan). Policy aimed, the Commission wants socially applicable results.
In ideas: Frontier research (European Council)
Bottom-up. Less funded.
Starting independent researcher grant -2-7 år
Consolidators: 7-12 år.
Individually applied,
Advanced Investigators Grant (Max 3,5 million during 5 years. Criteria: à substantial publication list, quotation impact important, the last may be difficult to access. Thompson Reuter. 100% funding and 20% OH. Deadlines komplettera
People has five different kinds of support both for individuals and network. 30-40 Marie Curie projects. The dept can apply for funding for a specific scholar the feel they need. 100 %.
Initial training network next deadline 12 January.
Capacities – research infrastructure, 7 themes. Small innovators in at least three countries can apply for funding to have research done for them by a university.
15% accepted application in cooperation 35%, people, 20% capacities.
140 ongoing research projects.
Three criteria:
Scientific and technological quality
Quality and efficiency of the implementation and management
The partnership combination
At least averaging a 4.
The three different evaluators must be satisfied.
Att tillgängliggöra kulturarvet – Från pergament till färdig fil
I samarbete med ett omfattande projekt inom HTR (Handwritten Text Recognition) vid Uppsala Universitet hölls häromveckan ett SALT-seminarium med titeln ”att tillgängliggöra kulturarvet – från pergament till digital fil”. Henrik Johansson från Kungliga Biblioteket berättade om olika tekniker och varför digitalisering är så viktigt för bevarandet av äldre material. För de som är speciellt intresserade av ämnet kommer en film från seminariet att läggas upp på vår hemsida. Här nedan följer en sammanfattning av de viktigaste punkterna.
För de som inte är bevandrade i ämnet kan en term som HTR vara en aning förvirrande. Begreppet kan dock jämföras med OCR (Optical Text Recognition), som är något som de flesta har stött på någon gång i vardagen. Det sker varje gång en bild av en text tolkas och blir redigerings- och sökbar. Till exempel om man scannar in en datorskriven sida och får en PDF-fil där man kan arbeta med texten, eller de nya apparna till iPhone som gör att man kan hålla upp sin telefon mot en skylt på Spanska och få den översatt till Engelska. OCR-program kan helt enkelt identifiera bilder av tecken, och på så vis förstå vilken bokstav de representerar. Görs detta på en bild av en boksida får man alltså en datortext som man kan redigera. Eller, det är i alla fall så det ska fungera i en ideal situation, men det krävs mer forskning för att programmet ska kunna göra detta felfritt.
HTR är motsvarande teknik, men för handskrifter, vilket medför helt nya problem. Det är betydligt svårare att identifiera ett tecken som skrivs olika beroende på vem som skrivit texten och var tecknet är placerat. Det kan vara svårt nog att ens utläsa tecknet överhuvudtaget med tanke på handstil, sammanhängande bokstäver och annat. Till och med i präntad latin finns förkortningar och korrigeringar ovanför texten som försvårar. Innan man kan börja teckentolka en äldre text så måste den även scannas/fotas så att den finns tillgänglig i ett digitalt format, och det är detta som seminariet fokuserade på.
Varför ska man då digitalisera? Det är tidskrävande, omständligt, dyrt, och kan inkräkta på existerande forskning. Men alternativet till detta är att komma åt de fysiska exemplar av texterna som förvaras under Humlegården, och det är ännu mer omständligt att ta sig dit, skaffa lånekort, och vänta på att få upp materialet. I nuläget finns endast en bråkdel av vårt kulturarv tillgängligt på ett lätt sätt.
Det finns även mycket man kan göra med digitala kopior. Till exempel finns en del av riksarkivets bilder på Flickr. Bildernas ursprung är i många fall okänt och genom att lägga upp dem kan folk kommentera och ge ledtrådar och information om dem. Ett annat exempel är att man via en tjänst som heter Kartskåpet kan komma åt äldre kartor som digitaliserats till ett format kompatibelt med Google Earth. I och med detta går det att zooma och även lägga kartan ovanpå en modern karta över området så att man kan se hur landskapet har förändrats.
Hur ska då denna digitalisering utföras? Det finns inget enkelt svar på den frågan, utan det beror egentligen helt och hållet på vilka krav, behov och syften som forskaren, men även slutanvändaren, har. Gammalt och skört material måste till exempel behandlas på ett annat sätt än moderna motsvarigheter, och sedan gäller det att fastställa vilken kvalitet som krävs för att kunna använda materialet. Om det ska teckentolkas krävs en högre upplösning än om det endast ska kunna läsas. När materialet väl är digitaliserat måste man även ta ställning till hur det ska tillgängliggöras. Om det inte blir mer tillgängligt för allmänheten förlorar man en stor del av syftet med att digitalisera överhuvudtaget. Innan projektet startar måste man vara noga med dokumentationen, allt material måste behandlas på samma sätt och metadata måste vara av samma typ så att materialet blir sökbart. Man måste givetvis också besluta sig för vilket material som ska digitaliseras. Bör man välja det mest efterfrågade materialet? Det mest värdefulla? Det som löper störst risk att skadas?
Om syftet är att utföra OCR/HTR på materialet finns det övriga svårigheter. Man vet att upplösning påverkar resultatet, men i övrigt är det svårt att säga vilka faktorer som har betydelse. Precision mäts som ordsäkerhet och teckensäkerhet, men de siffrorna är programmets egen uppfattning. Ett annat problem är att det saknas anpassade korpusar och språkregler för Svenska. Man kan dock använda sig av så kallad ”crowdsourcing”, där man lägger ut materialet på nätet och användare får hjälpa till att korrigera fel i den OCR-inlästa texten.
Hur man lagrar materialet och hur man kommer åt metadata är ändå en av de viktigaste frågorna. Utan metadata kan man inte hitta och beskriva innehållet i filerna. Det är mycket information som bör lagras som metadata: bibliografisk (författare, titel, m.m.), strukturell (sidoordning, sidinnehåll, m.m.), administrativ (teknisk data, rättigheter, m.m.), och bevarande (checksummor, filformat, m.m.). Det viktigaste är att man använder sig av en internationell metadata-standard, vanligast XML. Detta förenklar migration och läsning av metadata via andra sidor. Man måste se till att metadata förblir tillgängliga och läsbara för en lång tid framöver eftersom både filformat och tekniska lösningar kommer att bli omoderna. Dessutom kanske det inte finns möjlighet att upprepa digitaliseringen. När man digitaliserar tidskrifter måste nämligen tidningsläggen förstöras i processen. Man bör alltså försöka att inte låsa filer till specifika lösningar utan använda fria, öppna lösningar om möjligt. Även feltolerans, spridning, och metadatastöd är viktiga egenskaper hos filformatet.
Jag vill passa på att tacka Henrik Johansson för ett mycket intressant seminarium. Att det var uppskattat märktes på alla frågor under och efter presentationen, och även på intresset för filmen som snart kommer att läggas ut på vår hemsida. Jag rekommenderar starkt att alla som är intresserade av OCR/HTR och digitalisering av material tar sig en titt. En mycket lärorik upplevelse utlovas.
Seminarium om OER – Hur man använder sig av öppna lärarresurser
För ungefär två veckor sedan anordnades ett seminarium om öppna lärarresurser i ULLs laborativa lärosal i Blåsenhus. Då jag själv har arbetat en del med detta för SALT (ni kan bland annat hitta en resurs-wiki på vår hemsida), så var jag riktigt intresserad av att gå.
Det första som slog mig när jag väl hittat dit var själva salen. Det satt högtalare i hela taket, vilket gav en riktigt bra ljudupplevelse, speciellt för mig som har en aning nedsatt hörsel. Stora skärmar satt monterade längs väggarna, så att flera olika källor kunde spelas samtidigt, både i översikts- och detaljstorlek. De flesta av dessa var även pekskärmar så att man aldrig behövde vara osäker på vart föreläsarna klickade för att komma till en viss sida. Speciellt hjälpsamt var detta system när man kom in på sidospår och visade upp olika webbsidor. På en annan skärm fanns nämligen Powerpoint presentationen uppe så att man kunde följa vad föreläsarna pratade om och hur det hela skulle relateras till huvudtemat.
Själva seminariet hölls av Margareta Hellström från KTH Learning Lab och Åsa Forsberg från Lunds Universitetsbibliotek. De ingår i ett projekt där man arbetar med att utveckla en resurs-guide för de som vill lära sig att använda öppna resurser i sin undervisning. Denna resursguide återfinns hos ITHU (IT i högre utbildning). Själva seminariet sändes även live via webben så att de som inte kunde närvara fick en möjlighet att ställa frågor via chatt, och de som ville se seminariet senare kunde göra det.
Så vad är då öppna lärarresurser? I princip är det alla typer av lärarresurser som är fria att använda och/eller redigera själv. Vissa resurser är restriktivare i sina användaravtal, men sedan finns det licenser som Copyleft och GNU som är riktigt öppna licenser. Allt som gäller är att den som redigerar också måste ge credit till originalets skapare och också lämna allt öppet själv. Sedan finns även den välkända Creative Commons som grundades 2001 i USA och innehåller sex olika licenser som man kan använda för att låta folk veta hur de får använda material som man själv har lagt ut. Vilken av de sex man väljer beror helt enkelt på hur mycket man vill att användare ska kunna redigera materialet och vilken typ av credit man själv vill ha för sitt arbete.
Som exempel på hur lärarresurser används på ett öppet sätt kan man peka på MIT (Massachusetts Institute of Technology), där alla kurser är öppna. Kursmaterial och föreläsningar läggs ut på nätet så att studenterna gratis kan komma åt dem när som helst. Vill man däremot ha en examen så måste man betala antagningsavgiften. Det är ett utmärkt sätt att skapa intresse för universitetet och det låter även studenter själva utvärdera kursinnehållet innan de betalar dyra terminsavgifter. Även KTH tillhandahåller ett system där studenter kan gå in och virtuellt testa kursutbudet. En kurs de ger heter just ”digital kompetens och lärande” och veckobrevet för kursen är en blogg som är fritt tillgänglig.
Det är även enkelt att skapa sina egna öppna lärarresurser. Till exempel kan man lägga upp en Powerpoint på nätet (till exempel via slideshare) och helt enkelt tala om att de har en Creative Commons licens. Sedan måste man givetvis göra den tillgänglig för de som kan vara intresserade, vilket man kan göra via kurssidor, bloggar, facebook eller genom att ladda upp den till databanker över Creative Commons material.
Det finns en oro hos lärare i dessa tider om vad som ska ske i klassrummet om allt material finns tillgängligt digitalt: ”Om studenter har tillgång till föreläsningar av de främsta professorerna vid världsledande universitet, vad ska då jag bidra med?”
Lärare kommer alltid att behövas i undervisning, speciellt med tanke på dagens utbud av öppna resurser, men denna utveckling leder givetvis till att en förändring av kursupplägg måste göras. Till exempel kan man som lärare fokusera på hur man söker och använder sig av resurser, källkritik, och hur man citerar korrekt utan att plagiera. Man kan även ge studenter i uppgift att titta på en öppet tillgänglig föreläsning och sedan diskutera innehållet vid seminarier. Som sades på seminariet kan OER jämföras med böcker på en litteraturlista. Man kan läsa alla böcker på sin lista, men det är när man väl går kursen och får diskutera materialet som någonting händer.
Under seminariet fick vi även tillfälle att testköra den resursguide som har tagits fram under det nationella projektet ”OER – En resurs för lärande”. Projektledare är Alastair Creelman från Linnéuniversitetet, som även driver den spännande bloggen “Flexspan – Nyheter och trender inom nätbaserad utbildning”. Guiden innehåller referensmaterial och bloggar samt en samling bra ingångar till databaser där man kan söka efter OER. Är man osäker på vart man ska börja så finns en introducerade Powerpoint om hur man använder guiden och sökfunktionerna. Det finns även möjlighet att skicka in länkar till resursguiden. Guiden är användbar om man inte har använt OER tidigare. Dock rekommenderas det att man tar en titt på Powerpointen eftersom layouten kan vara lite förvirrande till en början.
Humanioradagarna
I just wanted to write a short note saying that it was great to meet some new people yesterday! We got to hand out some book marks and information sheets and introduce you to what SALT is all about. I’m glad so many people stopped by our table and asked us questions. Please “like” us on facebook and keep up with our upcoming events for this semester and next. As I mentioned yesterday we’ve got a lot of new stuff in the works such as, a SALTwiki, a master’s student web page and Agora which will be an antiquities group. Keep up with us because we’re moving fast!
Humanioradagarna aren’t over yet! Make sure you check out SALT’s own Britt-Inger Johansson who will be giving a lecture tomorrow (1/4) from 10:00-12:00 (Engelska Parken, Hus 7, room 0043) on what you can do as a student to increase your job opportunities in the future. If you click the link above the picture you may download our pdf with job tips. Also, check out our web calendarto keep up-to-date!
Thursday Gender Lecture- Amy Parish and Bonobo Monkies
Amy Parish
This past Thursday I attended a SALT sponsored lecture at the Gender Department along with about twenty-five other students, professors and researchers. It was a fantastically interesting lecture given by the University of Southern California’s biological anthropologist, Amy Parish. Parish has been conducting research on bonobo apes since 1989. She’s been studying bonobos not only to learn more about them as a species but to learn more about human evolution as well, since the bonobo, along with the chimpanzee, is one of the human species’ closest relatives. That is generally what the field of biological anthropology is all about, studying relatives of humans in the animal world to learn more about our biological and social needs.
Parish’s overall conclusion from her research in zoos and bonobo natural habitats across Africa, is that female bonobos have realized the goal of human feminists; they are bound by cultural sisterhoods that are powerful groupings gaining them resources that they may not have had access too without support from each other. These sisterhoods help increase their control over their own procreation, access to food and resources for their offspring. They protect themselves from dominance of the males in their group by bonding together. They avoid sexual coercion from the males, they avoid infanticide, they gain enough respect in the group to mate with males from other communities, and the list goes on. The female bonds that are made among the bonobos are so strong that Parish believes bonobos to be female dominated in group structure.
Before going to this lecture I knew only one thing about bonobos; they use sex for other reasons than just procreation. However, more than that, Parish told us that it is a crucial element to conflict resolution, a negotiation tool for both sexes in procuring food and it’s also, of course, a source of pleasure! Parish told us that sexual activity occurs between heterosexual pairs as well as same-sex pairs, and not always just to get a piece of fruit, but also as a way to deepen bonds between two individuals.
Overall, Parish’s lecture was fascinating, I learned so many things about these creatures that I hadn’t heard of before and through her lecture I was able to see the similarities between humans and our bonobo relatives.
Bonobos enjoying one of life's pleasures
Thursday Gender Lecture: Harlan Weaver
Yesterday the Gender Center had an open Thursday lecture given by our visiting scholar, Harlan Weaver. Harlan comes to us from the University of California, Santa Cruz. His lecture was entitled, “Monster Trans: Diffracting Affect, Reading Rage.” [Please note, I mean no slight to Harlan by calling him by his first name and not by his last, as I would normally do out of respect for visiting scholars. Since I've met him outside of the academic realm I feel that I can call him by his first name.] The following will be my summary Harlan’s lecture.
His methodology for this paper was to analyze Mary Shelly’s “Frankenstein,” and Susan Stryker’s performance piece, “My Words to Viktor Frankenstein,” using the concepts of affect and diffraction. I’ve been trying to clearly define these concepts for myself for a while…the process is still ongoing. However, Harlan described affect as a passage of bodies form one state to another, how feelings can seize one, move one to do things that one wouldn’t normally do. This is a “pre-personal” occurrence; therefore, it comes before one even recognizes one’s feelings or emotions about an event. He also described affect as a sensual bodily experience between thinking and emotion which unties the connections between body and emotions.
Now I’m going to try to work this through in an example, because affect is a term that is being bounced around a lot currently, and I’m not sure how many of my fellow master’s students really get it. I know I’m still working it out. So here’s how I see it:
Last night my sambo and I were watching an episode of “Jericho,” post-Apocalyptic type show that we’ve rediscovered. Now in this episode one of my favorite characters died so it was sad. However, when the character’s wife came into the room and perceived her dead husband…in that moment I was overcome by that tingly, shortness of breath, heart stopping, and bodily feeling that brought me to tears. Seeing the actress collapse upon her “dead husband” overwhelmed me with sadness (yes, despite the fact that it was just a TV show…) which I felt physically and then emotionally. Afterwards, by calling the physical reaction sadness I was naming and recognizing that there is this affective reaction between this bodily feeling and emotions that happens before self-recognition.
That’s how I understood Harlan’s description of affect. He used affect to describe how Stryker’s rage in her performance piece conducts her behavior, how she treats others, which then leads to her feelings. Stryker compares herself to the Monster from Shelly’s book and uses a lot of what Harlan called “language of similarity.” However, he argues that her monster is a new creation due to diffraction. Harlan described diffraction as an “optical metaphor for the effort to make difference in the world,” which is from Haraway. So if you imagine waves from two different currents coming together and bouncing off of rocks or islands, that is what diffraction is, interference patterns.
So Harlan says that Stryker’s comparison of herself to the Monster isn’t really a comparison but the creation of a new kind of monster expression. The diffraction came from three different “nodes” he labeled, kinship, becoming monstrous and feeling monstrous. He describes how both the Monster and Stryker experienced each of those nodes in similar ways. So while she and the Monster are similar, as she says in her work, they are different in the ways that they express their rage, and how events have shaped their anger. That’s what I interpreted Harlan’s theme to be for his lecture. If this has interested you then you need to check this guy out!
I think what I found most interesting about the lecture was this idea of the monster. What is it to be a monster, what is it to be normal? People can look at someone they know to be trans and see a foreign body, a not normal, not me, person and label him/her/hir/they, etc. monster. They can say that monsters like that can’t marry other monsters, or non-monsters, that they shouldn’t be allowed to have monster children. How many times have humans looked at other humans and seen monsters? And how long will it take before instead of monsters people see people like themselves despite differences? My hope for the future comes from the fact that not only has history shown us to repeat ourselves in our prejudices, but also to eventually correct those prejudices. Now, I’m speaking from an American background which differs from Sweden in some cases when it comes to LGBTQ and of course racial rights. From what I’ve seen throughout history, though and just recently with the gay rights movement, is that the more visibility there is of trans needs and hardships the more comfortable people will become with trans people themselves. It won’t happen in a year or in a decade, but I believe it will happen. With continued strength of trans activists and trans people, who don’t hide their past genders or compromise their current gender identification to fit the binary norm, those who know see them as a form of monster will learn that they are regular people who deserve rights and respect.
I’ll finish my review here, by saying that we also had a great discussion after the lecture about, among other things, the transsexual/transgender boundary friction, and how Viktor Frankenstein could also be considered a monster. Overall, Harlan’s lecture inspired me to want to pick up and read Shelley’s work again (for the third time) and hopefully see it in a new light. Also, I felt excited about my own thesis project; it was wonderful to discuss things I’m studying with new people. It was a fantastic lecture and if you’re interested in more information Harlan will be in Uppsala until the end of March.
SALT Lecture Series: Prof. Immacolata Amodeo on Migrant Literature
There are many different subjects that fall under the SALT lecture series. However, due to their intercultural and interdisciplinary focus, they are always sure to be of interest to a wide audience. Last Friday, the lecture was on the topic of Migrant Literature and was given by Immacolata Amodeo, professor in Comparative Literature from Jacob’s University in Bremen. Her studies within the field attempt to charter the typology of migrant literature, doing so by maintaining a strong methodological focus.
The lecture was two-parted; the first half outlined the status and visibility of migrant literature in the perspective of different countries while the second part introduced guidelines for comparison between migrant literatures from different cultural contexts.
In Italy, one of the focal countries for professor Amodeo’s research, the phenomenon of migrant literature is a fairly recent one, having emerged during, approximately, the past 15 years. Italy has long been a nation of emigration, but new polyphonic voices are transforming it into a “foreign” country where the authors do not feel entirely at home. One example of this is poet Gëzim Hajdari, who creates a counter-discourse, portraying Italy as a rainy country, as opposed to the stereotypical image of a sunny country where lemon trees grow.
In France, there are many authors of non-French origin writing in French. Usually, their works deal with problems and contexts outside of France, or attempt to illuminate or rebel against cultural heteronormativity in the French society. An example of such a rebellion is the young authors that create their own French, contradictory to the linguistic purity that is so important to France.
The situation is similar in Germany, which has over 50 million citizens of migrant backgrounds. Despite the large number, literary studies have only given limited exposure to migrant literature, and only in peripheral contexts.
Nevertheless, there are other areas of the world, where migrant literature has existed for so long that the term may no longer be applicable. North America contains authors from a variety of countries and cultural backgrounds, but since the U.S. and Canada have such a high co-efficient of migration, the authors are classified first and foremost as Americans and Canadians respectively.
Due to the different contexts in which we find migrant literature, it is difficult to find common ground for comparison. Professor Amodeo has suggested some points of discussion for such comparative studies:
1. What, if any, are the forms of organization? Can we observe the formation of groups of authors? If so, are the groups homogenous? Have they organized themselves or become organized due to some external cause? For example, Italian-Canadian authors tend to view themselves as a group, “the Italian voice”.
2. Authorship and professionalization of authors. In which ways does one become an author? Sometimes, they take over multiple functions including editor, translator etc.
3. Themes and topics. Do the authors deal with themes such as migration and foreignness or do they focus on other themes?
4. What forms are present in the texts? Do they include, for example, polyphony, plural perspectives or different geographical spaces?
5. How is the culture of origin referenced? There can be an ambivalent or problematic portrayal, but also an idealized one as in the works of Antonio D’Alfonso, where Italy is portrayed as a lost paradise.
6. How is the culture or country of arrival referenced? Are there differences in portrayal when looking at different moments in writing?
7. What languages are used in the text? A mix of languages can illuminate heterogeneity without hierarchy and put languages on the same level within a text.
8. Institutionalization. The US has a long tradition of dealing with minorities, which is reflected in its treatment of migrant literature. The existence and validity of the literature is normal, not questioned. However, this wide scope also cements the authors as one homogenous group. A difference can be seen in Canada, which defines itself on separatist single groups. Francophone Italian Canadian literature is viewed as different from Anglophone Italian Canadian literature.
9. Representation and denomination. How is the author put in his/her taxonomical space? Is it a placement of inclusion or exclusion? For example, the very notion of a Francophone literature implies the existence of a cultural canon, French, which is inaccessible to authors of migrant literature.
The lecture was very interesting, and I was pleased that much care had been taken to include the three most important aspects when commenting on literature from other cultures, namely cultural, linguistic and political background of both the work and the author. However, there are still some problems that need to be addressed or elaborated on.
First of all, the term itself, migrant literature, is problematic. There are many writers who dislike labels such as this, since they feel that it highlights a marginal aspect of their works and deprecates any higher artistic ambition. It is also problematic to compare the term in the context of countries such as the U.S. to that of Italy, where it has different connotations and status.
However, the wide inclusiveness of the term may help to promote the works, especially when looking at Italy where migrant literature is often not sold in bookstores. If such works belonged to a larger canon including accepted and praised titles from, for example, the U.S., perhaps this would increase their circulation.
A potential problem with this would be that the authors would more or less become cemented in their positions as migrant writers. An example of a “migrant writer” from Sweden can be found in Theodor Kallifatides, who has written two novels that deal mainly with the theme of immigration and integration. Nevertheless, he addresses such a variety of themes and settings in his other works that such a label would be restraining when describing his authorship.
Another problem arises due to the fact that there are many parameters to take in when comparing migrant literatures across countries. If there are different groups who are homogenous with regards to one aspect, but not another, how are they being dealt with when comparing the migrant literature of one country to another?
This raises the question of how authors of different groups are placed within a taxonomy of migrant literature in a specific country? How does an author reach the status of being a writer of “migrant literature”? An example of this problem can be seen in the words of Edward Said, author of the (in)famous work Orientalism: “any and all representations … are embedded first in the language and then in the culture, institutions and political ambience of the representer … [and are] interwoven with a great many other things besides the ‘truth’, which is itself a representation”. However, given his Anglophone education and the fact that he spent most of his life in America, this would effectively exclude himself from writing about the orient.
